Efterskalv
Ja, det är väl märkligt hur abrupt det kan bli här på bloggen. But I come from the land of vulkanutbrott remember? Javisst är det så att atmosfären här på Island speglar sig i mitt själakloster. Ena dagen glaciär. Andra dagen lavasprut from hell. Men det är ju kontrasterna som skapar dynamiken, inte sant? Allt hela tiden på en liten ö. En liten mörk ö.
Men vi går mot ljusare tider.
Men vi går mot ljusare tider.
posted by Svala at 8:27 fm
6 Comments:
Här snöar det så man knappt ser sig själv om man går ut. Men ljust är det för tillfället, ljust som fan. Åker till jobb i mörker, åker från jobb i mörker. Den dagen man slutar tidigare och åker hem i ljus så blir sinnet närmast desorienterat. Tror jag skall sluta tidigare snart.....
Snälla söta rara kära Svala, om jag för en sekund hade trott på att du skulle vara ensam resten av livet så skulle jag hoppat in i första bästa lämmeltåg och kastat mig utför ett stup i ren protest mot det. Jag vet att saker känns jävliga ibland och man vill ställa sig och slå knogarna blodiga mot en stenvägg, men man fortsätter endå pulsa genom denna skitiga snö. Allt kommer att bli bra.
idag suger vädret riktigt (eller så tycker jag det för att jag faktiskt måste ut i det idag) ska vi dansa soldansen?
det känns som en halv evighet sen man gick på en isfriplätt.
Det är kontrasterna som gör att man ser skillnaderna. Ingen är ju monokrom i själen.
Det är kontrasterna som är vackra.
Kanske är det så att Island och dess barn är en fraktal. Att när man tittar närmare och närmare så upprepas mönstrena hela tiden. Glaciärer och lava. Kargt men ändå så oändligt vackert. En vacker tanke, i vilket fall som helst.
Det är ungefär vad jag tröstar mig med eftersom det även här är mörkt, blåsigt och is med snökorn på.
Men jag vet inte, det är mörkt på Island men jag tyckte ändå att det var ljusare på ngt sätt... Härhemma skymmer träden solen för mkt ibland.
De här inläggen är alla så himla vackra. Små självständiga enheter. Småpoem. FINT
Skicka en kommentar
<< Home