Ett jobb varsågod

I morse vaknade jag upp av att drömmen stack hål på den bubbla jag levt i ett tag nu. Ögonen öppnas mot en krass verklighet och en tickande klocka som vill matas pengar. Jag vågar inte vänta. Vågar inte lita på att jag kommer överleva på små projekt. Ska träffa Basecamp på fredag igen. Men för att känna mig säker slängde jag iväg en ansökan i morse till en resebyrå som jag såg sökte folk.

jaha

... och de ringde ett par timmar senare. Och jag åkte dit på intervju. Och nu ser det ut som att jag snart kan kalla jobbet mitt, om jag vill. De ringde upp senare igen och ville att jag skulle åka dit imorgon för "steg två"

Scheisse

Alltså, det kunde jag väl aldrig förutse när jag slog upp ögonlocken i morse att jag kanske börjar jobba på en resebyrå nästa vecka typ. Min referensram är liksom pappersprocess-Sverige, där ett sökt jobb tar minst en månad att avverka.

Men vad tryggt det känns plötsligt.

Har lust att stadga mig lite. Rutinera mig med fasta arbetstider. Köpa bil.

Kan nog överleva att jobba på en resebyrå ett tag. Medan jag väntar in det rätta ögonblicket att komma in i Film o TV på riktigt. Men herregud, måste ju hinna tänka lite på det här alltså. Ska bli spännande att diskutera lön imorgon.

Fast TÄNK om jag snubblar på mållinjen.
Man kan aldrig veta hur nära man är.

Hellvette