Vilda västern

Reklamprojektet är slut och det är torktider tills nästa ska köras igång. Tills dess kan jag inte gå omkring och känna mig säker. Island har en liten marknad och jag får se till att hålla flera dörrar öppna när det gäller nya projekt. Det har varit en utmaning att komma in på en ny arbetsplats och söka förnimma de oskrivna lagarna och inta en egen position i laglösheten. Jag har aldrig producerat en TV-reklam förut. Snacka om att vara som ett oskrivet blad på en oskriven plats och just DÄR leta reda på tömmarna, plocka fram piskan och skrika Yeehaaa. Ro hem projektet i land.

Samtidigt ska man förstås ge ett gott första intryck. Inte vara nervös. Inte tjata för mycket. Tjata på rätt sätt. Tjata så att folk får tummen loss. Inte dra fel skämt. Kunna hantera närgångna skämt. Och lära känna allt och alla med glimten i ögat.

Så, värsta balansakten har det varit, och massor med nya intryck och folk att smälta.

Vissa skulle säga att jag gjorde ett bra jobb. Andra skulle säga att jag inte gjorde ett bra jobb. Jag är alltid den som säger att jag inte gjorde ett tillräckligt bra jobb, never enough, not good enough. Men får väl ändå klappa mig själv på axeln och tänka jaha, det där var ditt första reklamjobb Svala. Life goes on.