Extreme close-up

Ibland trycker jag trynet intill bloggrutan så att kinden blir alldeles platt på ytan och skrynklar näsan, som tar över så att den täcker ena ögat. Det känns inte riktigt bra. Jag tror jag behöver byta perspektiv. Jag har ett behov av att landa lite i bloggen nu. Skriva mer i dagboksformat. Skriva för skrivandets skull. I extrem närbild ser man ju ingenting.