I lördags

Insikten över vad som håller på att hända sänder en rush av uppmärksamhetsframkallande ämnen i kroppen. Mina fötter får luft och rusar plötsligt iväg efter människan, som redan börjat springa ut ur butiken. Adrenalinet förvandlar ballerinaskorna till sprinterdojor och jag kliver fram genom gågatan i en accelererande fart, som får volangkjolen att flyga omkring ganska ohämmat. Driven av en obönhörlig envishet släpper jag inte ryggtavlan ur sikte. Jag tänker bestämt nå henne! Krockar med någons arm där jag tar mig fram. Känner hur min beslutsamhet ständigt minskar avståndet mellan mig och tjuven. Jag ser rött! Kan tänka mig att en jägare ute i Afrikas savann upplevt något liknande då han känner att han äger sitt byte.

Hinner slutligen ikapp. Får tag i tröjan, drar till och får henne att stanna. Hon sliter sig loss, tar några steg baklänges och håller stöldgodset i ett krampaktigt grepp nära kroppen. Hon tittar hotfullt på mig och vägrar lämna ifrån sig sakerna.

Jag känner mig vansinnigt irriterad och tittar bestämt, argt och upprört på henne. Beordrar henne att ge mig sakerna som hon försökt sno. Hon fnyser, spottar och hånler. Slänger plötsligt iväg ett av föremålen för att ta i sönder det. Nu börjar jag inse vilken lek hela situationen är för henne. Hur mycket hon njuter av att varken hon eller sakerna tas fast. Som "kurragömma" för en vilsen vuxen. Jag går fram till henne och tar tag i en silverpläderad prydnadstallrik som hon håller i handen och vägrar släppa loss. Hon går plötsligt till attack. Börjar klösa mig. Häller sig över mig. Slår och knuffar. Och river.

Under de här sekunderna börjar det kännas ganska obehagligt. Ser mitt pärlhalsband lösas upp till intet och rulla omkring på trottoaren under mina fötter. Jag rubbas till av den plötsliga attacken och försöker kalkylera snabbt ihop människans benägenheter. Räknar ihop hennes sjukhet. Vilken kick hon får utav att sno saker. Hur stor hennes verklighetsstörning är beroende på hur långt hon är beredd att gå. Många hade säkert gett upp och tagit sig ur situationen, men jag var fast. Så envis. Kunde inte låta henne gå. Lät henne slå på mig men släppte inte taget om saken. Jag var där för att visa henne att hon hade förlorat sin kupp. Att hon inte lyckades sno sakerna.

Jag ville att hon skulle förstå hur fel hon hade handlat.

Till slut skriker hon högt "Jag är kleptoman".
Sen fick hon ge sig iväg tomhänt.