Jag ska flytta. Vi ska flytta. Igen.
Ja, nu till helgen. Alltså häromdagen blev jag ju så förbannad på min chef. (Se utbrott längre ner från förra veckan) Hon skällde (ja, hon skäller verkligen, har lite S/M besvär tror jag) på mig för att jag antecknade meddelanden i ett word-dokument istället för på post-its. Jag fick panik när jag insåg att det är svårt att hitta ett annat hyfsat välbetalt jobb på rätt arbetstider. Jag fick mer panik ner jag insåg hur isolerad jag har blivit, eftersom jag valde att bosätta mig i en Villa/Volvo ort (som har en av landets bästa barnskolor) strax utanför Reykjavik.
För att göra något åt min extremt otillfredsställda situation satte jag därför in en annons på nätet med en ganska orimlig önskan.
"Ensamstående mamma söker fin och billig lägenhet"
... ungefär.
Och poff, hamnade min annons bland alla andra hundratals bostadssökare. Dagen efter ringer en äldre herre vid namn Stefán, och erbjuder mig en mysig lägenhet på ett jättebra ställe inne i Reykjavik, med 2000 kr. billigare hyra än den jag har nu.
Tack
Tack
Ja, tack.
Sa jag såklart.
Sen visar det sig att gubben kände till min morfar, (Im so blessed with useful coincidences) och menade på att en avliden släkting säkert försökte "hjälpa den där tjejen". Mig då alltså.
Jag måste säga att jag finner det hela mycket märkligt. Både jag och Flóki är jättepeppade nu eftersom han, tvärtemot vad jag trodde, ser fram emot att flytta in till stan, där många av mina vänner (som också har barn) bor.
Och nu har min chef bett om ursäkt för sitt beteende också. Tack. Och så fick alla på jobbet ett presentkort på en lyxig ansiktsbehandling på Nordica Spa. Tack.
yay
För att göra något åt min extremt otillfredsställda situation satte jag därför in en annons på nätet med en ganska orimlig önskan.
"Ensamstående mamma söker fin och billig lägenhet"
... ungefär.
Och poff, hamnade min annons bland alla andra hundratals bostadssökare. Dagen efter ringer en äldre herre vid namn Stefán, och erbjuder mig en mysig lägenhet på ett jättebra ställe inne i Reykjavik, med 2000 kr. billigare hyra än den jag har nu.
Tack
Tack
Ja, tack.
Sa jag såklart.
Sen visar det sig att gubben kände till min morfar, (Im so blessed with useful coincidences) och menade på att en avliden släkting säkert försökte "hjälpa den där tjejen". Mig då alltså.
Jag måste säga att jag finner det hela mycket märkligt. Både jag och Flóki är jättepeppade nu eftersom han, tvärtemot vad jag trodde, ser fram emot att flytta in till stan, där många av mina vänner (som också har barn) bor.
Och nu har min chef bett om ursäkt för sitt beteende också. Tack. Och så fick alla på jobbet ett presentkort på en lyxig ansiktsbehandling på Nordica Spa. Tack.
yay
posted by Svala at 11:15 em
4 Comments:
Men. Vad är det för "fel" med att anteckna i ett word dokument...? Har inte dinchef hört talas om 80-tals-klyschan det papperlösa kontoret..? ;) Helt ärligt, dte borde väl vara tvärtom i så fall, att det är *bättre* att anteckna digitalt än att slösa upp en massa papperslappar..? :)
Nog för att word är ett jävulens påfund men nog är det ändå snäppet bättre än att formulera sig och hålla ordning på 643 st olikfärgade goddammit post-its. Men det verkar som om du landade bra sista slutligen ändå...
Henrik, jag instämmer totalt! Trodde att jag förenklade tillvaron med mitt arbetssätt. Men nej... jag tror att principmänniskor är olyckliga människor.
Dan, men vad är det för fel på word mannen? :) ja, alltså... det blir både tydligare och går fortare att anteckna i datorn. Min handskrift är så krummilurig och ornamentarisk. Typ så. Slingrande.
Det är iaf roligt att läsa det du skriver, du har en egen stil...Du sätter ibland ihop ord som en som är uppvuxen med svenska inte skulle kunna komma att tänka på och det är upplyftande eftersom det är bra. Tvivlar fö inte en sekund på att jag är den ende som kan utläsa min egen handstil. Tror jag skall rista in en berättelse i något hårt material och gräva ner det så framtida språkforskare får något att grunna på.
Skicka en kommentar
<< Home