De vill äta upp mig!

Ok, bara en hästbild till. Mular är bland det roligaste som finns på djur tycker jag. Det är något med det där klantiga smaskandet, de uppspärrade näsborrarna och fjuniga läppar som glufsar över ytan i sökandet efter något ätbart. Mulen lever sitt eget liv lite eftersom hästen inte ser vad som pågår precis framför munnen. Den har alltså en egen sökfunktion. En trevande sniffande metod. Glufs glufs i trynet så att tänderna sticker ut.

När jag satt på huk i full färd med att fotografera hände det flera gånger att jag plötsligt kände en varm andedräkt i nacken alldeles intill mig. Ett högljutt, sniffande ljud och en djup inandning som liksom... överröstade allt annat hörbart. När jag vände mig om stod flera vildstycken där i full färd med att nafsa på min jacka. Vart jag än gick kunde jag vara säker att det nyfikna glufsande ljudet följde tätt inpå.

Nån jacka fick de inte äta upp.
Men en puss fick nån.