driften

Idag har jag reflekterat över islänningars i synnerhet ivrigt otåliga beteende. Det slog mig att vi är en väldigt kåt nation. Ja, kåtgirigt folk helt enkelt. Vill ha. Ska ha. Måste ha. Ska ske. Nu. Genast. Vildingar. Känslomänniskor. Impulsmänniskor. Gränslösa galningar.

Det märks rätt bra i trafiken. Folk kör som idioter här. Svänger sig mellan filerna på vägen som vore det lianer att valsa sig fram med.

På uteställena är det inga komplicerade lagar som gäller. "You Tarzan me Jane" right away liksom. Det är inte för intet att Island lanseras som landet av "One night stands". Det är officiellt liksom. Inga konstigheter. Bara lite öl och sen sova sked med någon.

Jag tror att det beror på att en "survival of the fittest" gen på något sätt har förädlats inom folkstammen här. Ön har trots allt bebotts av människor i över tusen år nu, men likväl är den totala befolkningen lika stor som hela Malmö.

Här har det alltså överlevts en hel del misär. Taskigt väder och giftiga vulkanutbrott. Pester och annat skit. Nånting måste ju folket ha behövt sysselsätta sig med i vinterstormarna. Värmande aktiviteter av olika slag. Och med all förmodan aktiveras den starkaste driften av dem alla; fortplantningsdriften, under hotfulla omständigheter.

Man kan alltså med en viss sannolikhet dra slutsatsen att dagens islänningar är en skara kämpar som lever kvar med ett pulserande fortplantningsbehov som tar sitt uttryck under alla omständigheter. I trafiken. I plånboken. I musiken.

ja, så måste det vara.