vardagen
Varje morgon är likadan. Alarmet överröstar en söt dröm som inte hinner fastna i minnet när jag omedvetet river upp mig ur sängen för att snooza mobilen. En halvtimme ligger jag sedan kvar och svävar. Ett väldigt tanklöst tillstånd. Det blir så inbjudande med det varma täcket när en upphetsad storm hamrar mot husfasaden. Och jag hinner inte tänka så mycket. Det finns så lite planer just nu. Bara. Omställning. Till mitt nya liv. Introvert tänkande och reflektion.
På isländska.
Jag väcker sonen efter otaliga försök till försiktiga närmanden. Till slut blir det ofta lite stressigt. Han äter frukost framför Cartoon-Network medans jag gör i ordning kläder och brer en macka till fritidset. Sen kör jag honom till skolan. Det är vår stund på morgonen. Morgonmusiken i bilen. Hans favorit dessa dagarna är Belle & Sebastians "step into my office baby". Utbrast i ett "oj vad bra!" till de första tonerna av låten. Han har bra smak, min son.
När vi har kramats och pussats och vinkat hejdå kör jag vidare till mitt jobb. Det är min morgonmeditations sista minuter i frihet och stillhet. Ute i samhället. Jag vaknar till musiken och känner samhörigheten i trafiken. Känns som alla gör allting samtidigt här.
Sen blir det jobb i sju timmar. Jag pratar med små gummor och gubbar som vill åka bort på semester. Jag packar in flygbiljetter. Jag tar emot betalningar och skickar kvitton. Får flashbacks från barndomens kontorslekar med bankgirosedlar. Jag tittar på mitt visitkort och inser att jag kommer stanna här ett tag. Och att jag faktiskt trivs helt ok. För jag har fått ta tag i rätt så utmanande uppgifter på sistone. Anordnat en liten reklamkampanj till en av tema-resorna.
Sen kör jag hemåt och njuter av det starka dagsljuset på vägen. Släpper blicken på vägen flera gånger för att ta in bergen som växt sig starka efter vintern. Som har en lika stark närvaro som solen och bara strålar av massiv skönhet. Av naturens briljans. In your face.
Hämtar sonis på fritis och lyssnar på hans berättelser om dagens bravader. Vi åker hem och sedan fylls hemmet av barn som vill leka och det känns bra med liv i stugan ett tag. Jag lagar mat.
Vi äter.
På isländska.
Jag väcker sonen efter otaliga försök till försiktiga närmanden. Till slut blir det ofta lite stressigt. Han äter frukost framför Cartoon-Network medans jag gör i ordning kläder och brer en macka till fritidset. Sen kör jag honom till skolan. Det är vår stund på morgonen. Morgonmusiken i bilen. Hans favorit dessa dagarna är Belle & Sebastians "step into my office baby". Utbrast i ett "oj vad bra!" till de första tonerna av låten. Han har bra smak, min son.
När vi har kramats och pussats och vinkat hejdå kör jag vidare till mitt jobb. Det är min morgonmeditations sista minuter i frihet och stillhet. Ute i samhället. Jag vaknar till musiken och känner samhörigheten i trafiken. Känns som alla gör allting samtidigt här.
Sen blir det jobb i sju timmar. Jag pratar med små gummor och gubbar som vill åka bort på semester. Jag packar in flygbiljetter. Jag tar emot betalningar och skickar kvitton. Får flashbacks från barndomens kontorslekar med bankgirosedlar. Jag tittar på mitt visitkort och inser att jag kommer stanna här ett tag. Och att jag faktiskt trivs helt ok. För jag har fått ta tag i rätt så utmanande uppgifter på sistone. Anordnat en liten reklamkampanj till en av tema-resorna.
Sen kör jag hemåt och njuter av det starka dagsljuset på vägen. Släpper blicken på vägen flera gånger för att ta in bergen som växt sig starka efter vintern. Som har en lika stark närvaro som solen och bara strålar av massiv skönhet. Av naturens briljans. In your face.
Hämtar sonis på fritis och lyssnar på hans berättelser om dagens bravader. Vi åker hem och sedan fylls hemmet av barn som vill leka och det känns bra med liv i stugan ett tag. Jag lagar mat.
Vi äter.
posted by Svala at 12:04 fm
9 Comments:
Oj...Jag var i DITT liv under stunden jag läste om din dag.
Tack för den stunden, det var trevligt. Mera!!
Det där låter ju skitbra.
Det finns ju förresten en riktigt bra låt på en 808 state-platta som heter just In your face. På samma platta är ju Björk med och sjunger på flera låtar.
Det låter härligt. Tack för att du delar med dig!
hihi
sa de kom fram, jag var inte hundra pa att det var just den svala i mosfellsbae.
det var sa lite sa=)
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Det låter underbart. För det är resultatet av en kedja där du ställts inför stora beslut och vågat ta steget. Att föda ett barn, att flytta till Sverige, att flytta tillbaka till Island, och så vidare, många såna steg. Och det är väldigt vackert, det tyder på att du är stark. En stark kvinna. Och det kan vi aldrig få för många av här i världen.
Så det låter vackert. Jag erkänner att jag är lite avundsjuk. Inte så lite, kanske. Inte på situationen exakt som den är för dig, men på sättet du fört dig själv dit. Stark...
max, tack för tipset! ska kollas upp!
eff, ehm... att använda ordet "föda" är nästan på gränsen till sexuellt ofredande i ordformat. Miiiiih. Jag har lite svårt för det där. I övrigt... tack för kommentaren. Men jag är nog inte mycket starkare än du egentligen. Jag är nog bara snäppet galnare.
Heh, sexuellt ofredande. Det var inte tanken, i alla fall. Jag menade bara att det ju var ett stort beslut, som det alltid är. Men det kanske var enkelt att fatta när det väl skedde, jag har ju aldrig varit i de skorna så jag vet ju inte.
Och snäppet galnare, njae, jag tycker du verkar vara tämligen ogalen i sammanhangen. Nedvärdera inte din inre styrka, bara.
puss på eff!
Skicka en kommentar
<< Home