Det här spelet var såååååå kul en gång i tiden. Att sitta ihopkrupen på ett golv och pira ögonen på den lilla boxen som gömde motståndarens val av färger. Och så skulle man gissa. Och ju fler rundor man körde, desto mer lyckades man komma fram till ett mönster att avtäcka. Att leka med sannolikheten. Skulle man vara så djärv att man tog precis samma färger som förra gången. Hur kreativ skulle man bli med sin placering av blopparna.
Efter alldeles för många rundor kunde det kännas som att man läste varandras tankar.
Allt för att överlista.
Till slut tröttnade man.
2 Comments:
Spelade MasterMind med min pappa när jag var liten. Kul minnen. Saknar de där små värdefulla stunderna med pappa. Som alltid fanns och var så närvarande.
JA! Minns den där bilden också, vi hade exakt samma upplaga hemma (fast på den tiden fanns det kanske inte fler än en av nånting...) Hade helt glömt bort det spelet, skall nog leta fram det nästa gång jag åker och hälsar på mina föräldrar :)
Skicka en kommentar
<< Home