Jag höll ju nästan på att bli lite småkär i lånebilen som jag fick ha under tiden som jag väntade på Aygo´n. En Mazda 323 är vad jag har rullat runt på de senaste veckorna. Automatare. Ganska skön. Blev lite hemtam mot slutet, inkörd. Bekväm. Jag fick frågan om jag ville köpa den eftersom Aygon alltid försenades, och ett tag lockade det nästan. Även om den befann sig i mindre bra skick. Jag var faktiskt nära att köpa den istället. Bara för att den började kännas lite "hemma". Ungefär som när man nöjer sig med något mindre. Eller börjar utveckla känslor för någon man tvingas stå ut med en längre tid.

Typ så.

Farligt farligt!

Men IDAG, anlände min Aygo. Rykande färsk med en nummerskylt, vinterdäck... och en ny ägare. Kalla mig fjant men jag tänder lite på att den fraktades hit med Goðafoss för inte alls så länge sen. Det var enormt tillfredsställande att köra iväg med den från återförsäljaren. Känna hur den finstämda gaspedalen gav efter i ett underbart synk med fötterna.

Jo men så att.
Jag är kär.

Även om flowerpower70-talsvrålåksvala fnyser.