Det blev en "bíltúr" till Heiðmörk idag. Flóki och jag hälsade på alverna som bor i grytet och hänfördes av de otroliga färgerna på den känsliga lavaskorpan. Men mossan läker alla sår, som man säger. Island är ett ungt land. Ö, förlåt. Fastlandet på ön består av vulkanutbrott ur havet mellan Europa-plattan och Amerika-plattan. Ni vet... Pangea liksom. Kapoff... varde land!

En man red förbi och kallade mot oss, undrade om vi hade sett två lösa hästar. Han återvände en stund senare med två rackare som släppt loss i marken. Vi pratar en stund. Promenerar i varandet. Inget stress. Flóki får sitta häst tills vi kommer fram till bilen. Visar sig att mannen kände till morfar min, som bor på norra Island. Morfar, med alla sina hästar på bondgården där jag känner att jag har mina rötter.

Jag vill komma nära mina rötter igen.
Om jag har några kvar.