Svala och feminismen #2

Jag har ett ganska kluvet förhållningssätt till feminismen. När jag studerade MKV i 3 år var feministiska teorier en dominerande del av utbudet. Allt som oftast införlivad vid semiotiska analyser av texter. Syftet var att varsamt upplysa oss lärljungar om hur förslavade kvinnor är i mediesammanhang.

Jag valde dock hellre att genomföra en ideologikritisk analys av Hemkunskapsboken än att vältra mig i tjejtidningsutbudet, vilket annars var ett tidstypiskt val för många andra.

Under utbildningstiden såg jag hur tjejerna i klassen gradvis slutade sminka sig och blev allmänt pösigare. Många började gestalta sig som visuella neutrum. Detta gäller även mig själv. Vi blev så extremt medvetna om en bild av kvinnor som offer i media. Jag lärde mig att betrakta hela modekulturen och kvinnor i denna diskurs som sexexploaterade skönhetsslavar, underordnade männen som hade makten att bestämma över kvinnobilden i media.

Lusten att vilja klä sig "kvinnligt" försvann. Den blev istället ett tecken på okunskap och omedvetenhet. Det blev en svaghet att vilja vara fin. Alltså fysiskt tilltalande. Grovt sagt fick jag uppfattningen att en sann feminist tycktes vara en kvinna som vägrar göra sig fin för mannen. Att det ökade ojämställdheten. Jag började grubbla kring skillnaderna mellan könen. Hur kunde det komma sig att det var så illa tänkte jag. Vad gör kvinnor till ett vekare kön?

Jag började ifrågasätta biologiska skillnader som jag tagit som självklara och istället betrakta dessa skillnader som sociala konstruktioner och inlärt kulturellt beteende. Jag tänker på den ofantliga mängd associationer som finns i vårt språk (vilket omfattar vårt kulturella tänkande) när det gäller orden "kvinnligt" och "manligt". Är det sociala konstruktioner?

Idag har jag uppfattningen om att kvinnor och män skiljer sig ganska rejält mycket åt. Som kroppar. Vi regleras av olika hormonsystem. Vi mår olika och olika mycket. Kvinnor får mens. Och föder barn. Kvinnor måste ge efter för naturens gång på ett helt annat sätt än vad män gör. Det är bara så. Vi är skapta på det viset. Och det är inget orättvist eller fel med det. Män är fantastiska varelser. Kvinnor är fantastiska varelser.

Vad som behövs fokuseras på är istället värderingarna kring könen. En kvinna är inte mindre värd för att hon är kvinna. En kvinna ska inte behöva sluta vara kvinna för att bli mer värd. Det är värderingarna som skapar ojämställdheten. Inte könens natur. Och värderingarna är sociala konstruktioner. För att skapa balans och jämställdhet krävs det att kvinnor själva först och främst slutar känna sig som offer och tar den plats de vill ha i det offentliga rummet. Lägger ner stridsyxan mot männen helt enkelt. Och börjar se sig själva som människor bland människor.




De här bilderna hittade jag på den isländska dagstidningen. Länkarna fanns under samma kategori; "bildextra". Den första föreställer Victoria´s secret´s senaste underklädeskollektion. Den andra är tagen på den isländska "kvinnofridagen" där 50 000 personer gick omkring i Reykjaviks hjärta för att manifestera jämställdheten och minnas rödstrumpetiden. På Island bor det knappt 300 000 personer. Det är med andra ord ett ganska saftigt engagemang. Jag ser absolut inget fel i att hitta de här två bilderna på en och samma plats. Där finns ingen given värdering omkring dem. Värderingen skapas hos den som tittar. Jag tycker att de är vackra, båda två.